Annabitar: juli 2013

fredag 26 juli 2013

Kombinationskraft

Ikväll kombinerar vi hobbys och virkar bläckfisk medan vi spelar scrolls mot Stefan. Den här orangea lilla krabaten kanske kan ge mig lite tur :-)

onsdag 17 juli 2013

Bröllopsdag!

Tre år! Oj vad fort tiden går.
Vi förlovade oss för fyra år sen på Borgholms slottsruin i gassande sol.
Vi gifte oss för tre år sedan i Vreta klosterkyrka. Ändå känns allt som igår.

Without you is a waste of time.

söndag 14 juli 2013

Mister vinner utmaningen!

Den första mansvirkade bläckfisken är klar!
Låt oss hoppas att den kan inspirera till fler framöver.
Vinnaren av min utmaning och uppföraren av Mister är Andreas Sundkvist!

Stort tack för ditt bidrag, du är en förebild! =)
Mister ska nu skickas till Karolinska i Solna där han kommer göra ett litet barn sällskap och ett par föräldrar glada.
Jag måste ge extra cred för den fina designen!
Tack Andreas!

lördag 13 juli 2013

Leverans till Linköpings Neonatal

Igår var det dags! Dagen som stått inplanerad i min kalender sedan två veckor och som jag väntat på enda sen jag började hjälpa till med bläckfiskinsamlingen.
Klockan två var det avtalat. Men jobbet inför första leveransen hade pågått mycket längre än så. Tvättning och kontrollering. Paketering och märkning. Alla bläckfiskar och syskondjur har jag gått igenom, lärt känna och adopterat in i min flock=)

Totalt blev det 28 godkända bläckfiskar och 43 syskondjur! Vilket gäng =)
Kvällen innan gjorde jag allt klart och packade ner dom i två stora papperskassar.

I bilen på väg mot sjukhuset känns allt som vanligt... Jag har ju haft så många ärenden till US på sistonne så detta känns som en helt vanlig dag. Kanske ska jag prata om min migrän med nån eller så ska lillan få en spruta eller är det ett öga som måste undersökas lite närmre...

Det är först när jag lyfter ur påsarna ur bilen som det börjar bli verklighet...

Jag går den långa korridoren under jorden mot uppgång B. Och det som slår mig då är alla som virkat. Jag känner hur tunga påsarna börjar bli att bära och försöker tänka på alla tusentals maskor som godhjärtade människor därute i stugorna virkat för att de just ska kunna skicka en bläckfisk hit. Lite fånig ser jag nog ut, men jag märker att jag sträcker lite extra på mig, vilken ära! =)

Och då blir jag även jättenervös! Lyckligtvis är jag såklart i väldigt god tid och hinner ta en kaffe i fiket för att lugna mig... Jag tror inte att det hjälper så mycket... Men jag går igenom mina anteckningar och tar stöd av ett litet syskondjur =)

Så blir det tillslut äntligen dags att gå upp till avdelningen och ringa på...
Jag ska erkänna att mottagandet inte blir som jag hade föreställt mig, eller hoppats på...
Jag frågar efter min kontakt och får veta att hon inte är där. Gått för dagen osv.

Förhoppningsvis syns det inte på mig att jag håller på att bryta ihop, men troligtvis gör det det, för den snälla kvinnan jag pratar med erbjuder sig att ringa hem till min kontaktperson.
Snabbt är det utrett och jag får veta att hon lämnat över mötet till en annan kvinna, denna vid namn Kerstin, och hon ska träffa mig istället.

Troligtvis ser jag lite lugnare ut nu. Jag vill ju att de ska förstå hur många maskor jag har med mig i ica-kassarna. Hur många som engagerar sig. Skriver på facebook, bloggar, virkar, betalar porto och garn av sina egna pengar, designar små accesoarer till bläckfiskar, uppmuntrar varann, och lägger ner sin tid och energi i detta!

Äntligen får jag och Kerstin sätta oss ner i fikarummet och prata om leveransen.
Jag berättar om alla på facebook och börjar packa upp bläckfiskar på bordet och förklara hur de är märkta.
Kerstin blir jätteglad. Tycker de är superfina. Extra glad blir hon när jag berättar att jag har syskondjur med mig också.
Nervös som jag är så babblar jag säkert på som en tok... Jag har ju så mycket att berätta. =)
Vi pratar om att låta föräldrarna själva få välja bläckfisk och det tycker Kerstin låter som en mycket bra idé.

Jag frågar hur många förtidigt födda de tar hand om varje år som skulle kunna få en bläckfisk. Jag vill ju veta hur långt dessa 28 räcker! Svår fråga, men jag får en uppskattnign på 300 ca. Så 10% avklarat! Känns ju bra att det inte bara blev som en droppe i havet utan en bra bit på väg!

Kerstin måste skynda vidare.. Det är ju semestertider när allt kommer omkring. Och även fast jag får känslan av att hon gärna hade suttit kvar och pratat om insamlingen med mig ett bra tag till så får jag tacka för mig. =)

Jag hann inte ta upp alla saker jag hade i mitt anteckningsblock... och jag hann inte be om att få ta ett foto till bloggen på bläckfiskarna på plats... Men vad gör väl det!!

Det sista Kerstin säger är, vi har två föräldrapar som varit här länge och precis fått lämna intensivvårdsavdelningen med sina barn. Jag tror jag ska börja fråga dem om de vill ha en bläckfisk.
Och just då känner jag sån lycka och allt strul runt omkring blir obetydligt!

Nu är dom verkligen här! Där! På neonatalavdelninen. Mina bläckfiskar, dina bläckfiskar, min grannes bläckfiskar, Ann-Sofies, Agnetas, Åsas, Steffis, Alices, Kerstis, Annas, Monicas, Camillas bläckfiskar.... Mina händer är tomma.

Jag står utanför ingången till avdelningen med mitt anteckningsblock i handen och undrar om jag glömde nått därinne... Nej, allt är som det ska. Bläckfiskarna är precis där de ska vara!