I söndags var sista dagen på vår gemensamma ledighet för den här sommaren och i går började Andreas jobba igen.
Själv är man hemma och är mammaledig.
Förra och första gången jag var det så vile jag inte ens tänka på jobbet. Jag var helt bortkopplad och började få söndagsångest för att jag skulle börja jobba i September redan i Juli.
Den här gången är det annorlunda.
Jag kände mig avunsjuk på att inte jag fick börja jobba i måndags. Kanske beror det på att min jobbsituation var mycket bättre när jag gick hem denna gång. Förra gången satt jag i en väldigt stressig roll i ett helt tokigt projekt samtidigt som jag var KE-chef (konsultenhet). En ganska påfrestande situation att vara gravid i.
När jag väl gick hem var jag så klar med jobbet. Ville baratänka på mitt nyfödda barn och min nya roll som mamma.
Den här gången är jag minst lika kär i min bebis som jag var då. Det kändes nästan ännu lättare att känna den där intensiva kärleken man bara kan känna för sitt barn den andra gången. Då man redan tränat på det med det första. =)
Men nu saknar jag jobbet med. Jag tror det är nyttigt, samtidigt får man dåligt samvete när man inte njuter av varenda sekund man har hemma med sina barn.
Trivdes sjukt bra i teamet jag satt innan jag gick hem och kommit in i chefsrollen så jag börjar känna mig bekväm i den med.
Jobbade med chefkollegor jag verkligen litade och trivdes med. Inte konstigt att man saknar det! Jag saknar den intellektuella utmaningen... sån klyscha! =)
Hur som helst så går jag tillbaka till jobbet efter nyår denna gång och det ska bli kul!
Men det ska också bli roligt att njuta av hösten tillsammans med alla andra nyblivna mammorna! =)
Inser så smått
Det är inte synd om mig...
Tack bloggen =)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar